surfryttarna

                                               Från en av de första dagarna till en av de sista tillsammans med Joss.

 

Josephine finns inte längre kvar på denna jord. Hon fick fång nu i sommar och svarade inte på smärtstillande så hon har fått somna in. Jag har vetat i ett par dagar att det skulle hända men jag tror att jag har gått och förträngt det. Det är först nu det har sjunkit in och det känns rent ut sagt förjävligt. Josephine är borta och jag ångrar något enormt att jag inte var och hälsade på henne fler gånger än vad jag gjorde. Fast även fast jag inte hälsade på henne så mycket som jag ville så har jag ändå alltid vetat att hon har haft det bra och det har varit min trygghet. Nu rinner tårarna och snart är jag rädd att mitt tangentbordet blir fuktskadat.

 

Josephine är en av de ponnysar som har överlägset störst plats i mitt hjärta. Jag har kännt henne sedan jag var 9 år, hon var den första hästen jag borstade och min första favorithäst någonsin. Det är svårt att beskriva lyckan när jag såg henne ute på annons när vi letade ponny. Efter att vi hade provridit bestämde vi oss direkt, det var henne vi ville ha. Hon blev min den 14 juni 2009 och vi fick två roliga år tillsammans. Hon åkte till Emelie i början på juni 2011 och det var en av de jobbigaste dagarna i mitt liv.

 

Jag kommer alltid minnas hur hon lyfte hoven när hon ville något och hur hon gnäggade varje gång jag klev av bussen utanför hagen. Fina Jossi, du är föralltid älskad och kommer föralltid vara saknad. ♥