Fång och hovbensrotation
Fång är en märklig sjukdom. Ofta är det flera saker som göra att sjukdomen bryter ut. Det är oftast något som hästen ätit och/eller en störning i mag-tarmkanalen som är huvudorsaken. Hästen tar upp skadliga ämnen via fodret eller så bryts foderinnehåll ner på ett sätt så att ”gifter” uppstår.
Sjukdomen drabbar hovarna. Det som händer är att cellerna i lamellagret får sämre hållbarhet och bryts sönder och lossnar. Då kan det ske en lägesförändring i hovbenet. Diagnosen ”hovbensrotation” ställs utifrån en röntgenbild av hästens hov tagen från sidan. Om hovbenets framkant och hovväggens yttre kant inte är parallella får hästen denna diagnos. Hovbenet behåller dock fortfarande ett ganska normalt samband med hovkapseln i den övre delen av hoven. Vid hovbenssänkning har allt samband släppt och hovbenet sjunker nedåt och bakåt i hovkapseln. Alltså är hovbenssänkning värre.
En lägesförändring kan uppstå i olika grad i alla hovar men framhovarna är de som oftast får större förändring. Hästar kan få bara en sänkning utan rotation och tvärtom. Dessa lägesförändringar är mycket smärtsamma och kan liknas med en ”blånagel” som vi människor kan få. Problemet är att hästarna måste stå på sina ”blånaglar” tills en ny hovvägg vuxit ned.
En häst som en gång haft fång kan lättare få det igen. Därför är det väldigt viktigt att vara försiktig så att hästen inte får ett återfall. Då är det oftast svårare att åtgärda. Man ska ändå inte stirra sig blind på röntgen bilden, utan hur hästen mår och rör sig är viktigare än själva röntgen.
Hästen höjer själv sina trakter och för att återskapa ett normalt läge i hoven försöker man verka ner trakten och korta tån, som bilden nedan visar. Man tar lite i taget och skor oftare än vanligt och fortsätter så tills en helt ny hov har växit ut. Man brukar räkna med att det tar cirka 9-12 månader. När hoven har växt ut ungefär två tredjedelar kan den oftast belastas fullt ut. Alla blir inte återställda, men de flesta blir det.
Det är ganska svårt att veta vad man ska tro på. Det som veterinärerna säger, alltså det som jag har skrivit om ovan, eller Ove Linds teori som låter rimlig. Se filmen nedan som förklarar Oves teori.
/Jennie